Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 18 -r
vagnen, där jag tog plats mellan en tjock fra och
dörren.
Jag satt fortfarande och undrade öfver den
egendomliga episoden, då jag fick se min gamle vän bana
sig väg till mig. Jag reste mig upp och lade handen på
låset. Den här gången skulle han icke finna mig
oförberedd. Men han smålog lugnande och sträckte
fram sin hand.
»Jag har tänkt på att jag kanske var litet ohöflig
nyss», sade han. »Jag skulle vara tacksam, om ni ville
tillåta mig att afgifva en liten förklaring. När ni hört
min berättelse, tror jag, att ni skall förstå och förlåta
mig.»
Det var något hos honom, som verkade
förtroende-ingifvande. Vi sökte ut åt oss en luen vrå i rökkupén.
Jag beställde en »torr whisky» och han en egendomlig
blandning, som han själf uppfunnit. Sedan tände vi
våra cigarrer, och han började berätta:
»För trettio år sedan», sade lian, »var jag en ung
man, som hade en hälsosam tillit till min egen
förmåga och en uppriktig önskan att vara till nytta
för andra. Jag trodde inte, att jag var något snille
och ansåg inte en gång, att jag var ovavligt begåfvad
eller talangfull. Men det föreföll mig — och ju mera jag
iakttog mina medmänniskors görande och låtande,
desto mera öfvertygad blef jag härom — som om jag
skulle lia varit begåfvad med en mera ovanlig grad
af praktiskt, sundt förstånd. I medvetandet om detta
skref jag en bok, som jag kallade: Konsten att blifva
lycklig, rik och vis, och gaf ut den på eget förlag. Jag
traktade inte efter vinning, jag önskade endast att
kunna vara till nytta för mina medmänniskor.
Boken väckte inte det uppseende, som jag hade
väntat. Ett par hundra exemplar såldes, men sedan
gick den inte alls längre.
Jag måste erkänna, att jag till en början kände mig
mycket besviken. Men småningom lärde jag mig
resonera som så, att om människor inte ville taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
