Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Knappt hann Clara riktigt förundra sig öfver sin
syn innan kaffepannan, liksom lifvad af sången, lu
tade sig och sände en kaskad, klar och doftande i
den fina koppen. En lätt ånga uppsteg, och en dim
figur blef allt tydligare. Den antog gestalten af en
eldig Arab, som satt der på skyarne, så beqvämt som
på en kamel, och nickade förtroligt åt thénymfen.
Det var en glöd i hans blickar, en eld i lians rörel
ser, som märkbart kontrasterade med hennes smäktande behag. Han började sjunga en vild österländsk
melodi:
”Hvem viger ia hvar nyfödd dag?
Just jag!
Hvem lifvar både själ och kropp?
Min kopp!
Den mun, som värmande jag kysst,
Är tyst.
Min ande röjs i koja och i slott
Så godt.
I sälla Arabien växte min böna,
Välsignad den blef af Mekkas Prophet;
I Norden jag kallaste dag skall försköna
Oeh spå edra öden: hvar gumma det vet.”
Den eldige Araben hann ej mer, ty imman ur
chocoladskålen hade nu också formerat sig till en
tjock treflig matrona, som i Amerikansk drägt och
med helsans färg på sina kinder, tog till orda:
”Välborna Chocolade af Cacao
Är ock af någon vigt, må ni tro :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
