Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tullar och tullnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att med tjänliga medel driva lantborna in till staden med sina varor. Överträdelser straffades; fjärde resan med landsflykt. Det första myndigheterna således hade att göra, när staden bebyggdes, var att anlägga tullbommar och vaktstugor utanför stadsportarne. Sådana funnos först vid
Kungsporten eller Gamle port och vid Drottningporten å nuvarande Drottningtorget, senare vid Karls port invid Hästbacken. Förövrigt funnos tullbommar över stora Hamnkanalens mynning, Stora bommen nedanför Residenset, Lilla bommen vid slutet av Östra Hamngatan.
Vid tullbommarne gick det naturligtvis mycket livligt till, och lanttullens föreståndare och hans många underlydande, accisvaktmästare och hejderidare, hade fullt upp att göra med att bära upp accisen. Smuggling kunde naturligtvis inte undvikas, omringade som bönderna voro av handlande och månglare, vilka genom smyghandel vunno åtminstone den part
kronan och staden skulle ha av varans värde.
Tullnärerna voro emellertid, även om lantborna godvilligt fogade sig efter förordningarna, illa tålde, ja i hög grad ringaktade, okvädades på öppna gator och beskyldes öppet för oredlighet och prejeri. Stundom blevo de med hugg och slag överfallne, varför kungl. majestät redan 1623
måste utfärda ett patent till tullbetjäningens beskydd.
Man kan just inte förundra sig över denna bitterhet mot lanttullen och dess tjänstemän, ty mer än kanske något annat förlamade den handeln och varuutbytet med landsbygden. Och värre blev det med åren. Så stadgas i instruktionen för småtullarne och accisen den 7 mars 1675, att staden skall avstängas från landet genom staket, som tillsluter alla mindre vägar och gångstigar, att vid portarnes tullstationer journal förses med särskilda kolumner för kronans tull, kronans enskilda accis, kvarntullen, boskapsaccisen, konfiskationer o. s. v.; vidare att tullbetjänterna skulle meddela de resande pass på det som in- och utfördes; att när saker fördes in till staden för att förarbetas och sedan fördes ut igen, skulle accissedel uttagas och borgen ställas för att varan ej såldes, och slutligen att, om borgarne förde kreatur ut på bete eller lärft att blekas, skulle utfärdssedel först begäras. Det gick så långt, att allmogen måste betala tull för sina skatter, när dessa skulle införas till städerna.
Det var under denna tid aldrig annat än åtal, som haglade till höger och vänster. Om en person infört en vara till större myckenhet än hans hushåll oundgängligen krävde, åtalades han för olaga försäljning. Visiteringar och inkvisitoriska förhör hörde till ordningen för dagen, och
accismästarne, tullbesökarne och stadstjänarne lade inte fingrarne emellan, när det gällde att speja efter förbjudna varor. Till slut skrämdes allmogen så av dessa stränga accisbestämmelser, att bönderna inte vågade sig in till
städerna, varför borgerskapet tvangs att resa ut till landet för att skaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
