- Project Runeberg -  Doña Perfecta /
130

(1893) [MARC] Author: Benito Pérez Galdós Translator: Karl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gilva honom en tillrättavisning. Halft skämtsamt, halft
högtidligt höjde han lmfvudet och sade:

— Herre slå mig icke, ty jag ämnar icke göra något orätt!

I samma ögonblick tog Rosario ynglingens hand och

tryckte den mot sitt hjerta. En ren, allvarsam, englalik,
rörd röst hördes tala på följande sätt:

— Herre, du som jag tillber, Herre Gud, verldens
herrskare och mitt huses och min familjs beskyddare;
Herre du, hvilken Pepe också tillber; helige välsignade
Kristus, du som dog på korset för våra synder; inför dig,
inför din genomstungna kropp, inför din törnekrönta
panna förklarar jag, att denne man är min make och att
näst dig, är han den mitt hjerta älskar högst; jag förklarar
honom för min make och vill hellre dö än tillhöra någon
annan. Mitt hjerta och min själ äro hans. Gör så, att
verlden inte motsätter sig vår lycka och bevilja mig af
nåd denna förening, som jag svär skall vara ren inför
verlden liksom den är det i mitt samvete.

— Rosario, du är min — utropade Pepe passioneradt.
— Hvarken din mor eller någon annan kan hindra det.

Hon lutade sitt sköna hufvud mot kusinens bröst.
Hon darrade i älskarens manliga armar likt en dufva i
örnens klor.

Genom ingeniörens sinne for liksom en blixt den
tanken, att djefvulen existerade; men då skulle det vara
han, som vore djefvulen. Rosario gjorde en lätt rörelse
af fruktan; det var liksom den darrning af förvåning,
som förkunnar faran.

— Svär mig, att du inte skall ändra dig — sade
Rey förvirrad, bekämpande sin ingifvelse.

— Jag svär det vid min faders stoft, som hvilar . ..

-5- Hvar?

— Under våra fotter.

Matematikern kände, hur stenen under hans fötter
lyftes . . . men nej, den lyftes icke: trots det att han var
matematiker, hade han trott det ett ögonblick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:09:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbpdona/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free