Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro
kändt den större likhet, som, i grammalikaliskt afseende,
förefinnes emellan vissa språk, såsom ett talande bevis på dera»
inbördes skyldskap.
Men det är ej blott denna inre karakter, som tryckt
sin pregel på alla af oss kända språk och tungomål, vi finna
äfven att de, i yttre afseende, eller med hänsigt till de
isolerade orden, förete en likhet, som lemnar oss ett nytt och
talande bevis derpå att de, ursprungligen, uppvuxit från
samma rot.
Hvad nu den antydda, eller föregifna, likheten, vissa
enskildja ord emellan, beträffar, så måste jag tillstå det äfven
jag en tid hört till dem, som icke kunde antaga, och
godkänna, hvad många af den tidens lärde endast, som mig
syntes, på ytliga och nog lösa grunder, påstodo; ja än merf
jag sökte vederlägga dem h). En sednare tids erfarenhet har
likväl lärt mig att annorlunda bedöma saken. Dessutom ära
mina förklaringsgrunder* såväl som mina åsigter, om denna
slags språkens slägtskap, helt andra än hvad i allmänhet
hittills varit fallet. Man har nemligcn — genom språkens,
eller ordens, likhet —r* sökt bevisa att språken, eller folken,
äfven stått i en direkt, eller indirekt, beröring med
hvarandra. Något sådant har väl också stundom inträffat, och
kan äfven derföre någongång vara möjligt, men för vårt
bevis om språkens inbördes slägtskap, behöfves åtminstone
ett så beskaffadt argument alls icke, så mycket mer som
det är öfverflödigt, och, i de flesta fall, äfven mindre
antagligt.
Det kan väl icke nekas att man, i fråga om ordens
likhet, ofta, här liksom i många andra fall, gått för långt, till
öfverdrift, ja till löjlighet, och att detta äfven kan gälla orn
oss5 men, oberäknadt allt detta, torde man dock i allmänhet
finna att felet varit mera individuellt, och personellt, än reellt;
i t hy att dert ena, i detta fall, icke kunnat inse, och finna,
hvad den andra måhända icke kunnat nog tydligen visa och
förklara. Detta missförstånd har hufvudsakligen uppstått
derigenom att man,. jemte det naturliga förklaringssättet,
äfven vanligen öfverhoppat den naturliga förklaringsgrunden, och,
h) Detta gäller isynnerhet vid ett bedömande af Prosten Nils Idmans
skrift: *’Försök all visa gemenskap emellan Finska och Grekiska språken,
såsom Ijeiiande Ull upplysning i Finska folkels Historia," Abö 1774. tJemf.
Svensk Litter. Tidn. 1817 Af 2V, p. 34S—347.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
