Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru båda (Mercator såväl i kartan af 1587 som i den
af 1595) förlägger ett land norr om Skandinavien. Men
å andra sidan har Carta marina icke influerat på
framställningen af norden i Ptolemæos editionerna
af 1540, 1548 och 1561 och icke heller på flera
andra samtida kartor. Delvis berodde detta därpå,
att man kunde erhålla nyare och säkrare uppgifter,
framför allt om den Skandinaviska halföns utsida
genom de segelfarter, som engelsmän och holländare
gjorde dit. Vi finna sålunda på två i Italien tryckta
sjökort[1]
Östersjön, Kattegat, Skagerack och Nordsjön
utomordenligt mycket bättre tecknade än hos Olaus
Magnus. I själfva verket har på detta sätt en ny
karttyp utvecklat sig, som icke alls stöder sig på
Carta marina, och som framträder färdig i holländska
kartor från början af 1600-talet. Det är egentligen
kusten, som detta gäller, för det inre landet äro
floders och sjöars lägen icke alltid bättre än hos
Olaus Magnus[2].
Just detta förhållande, att det hufvudsakligen
är teckningen af kusten som förbättras, gör det
sannolikt, att den nya karttypen var en frukt af
holländarnes egna sjöresor till våra trakter
och delvis äfven af ett noggrannare studium af
de gamla segelanvisningarna. Däremot torde från
svensk sida så godt som intet hafva gjorts under
1500-talet för kartläggningen af vårt land. De enda
spår af en landtmätareverksamhet, som man möter,
äro några nya stadsplaner, af hvilka de äldsta,
betecknande nog, äro utförda af utlänningar. En
verkligt landskartläggning följde däremot på freden
med Ryssland 1595, då det gällde att reglera den nya
gränsen. Hertig Karl gaf då i uppdrag åt holländaren
GERD JOSTING att beskrifva och »afmåle» densamma,
och säkerligen har han äfven utfört detta uppdrag
samt gjort de »mapper», om hvilka några år senare en
fogde i Norrbotten säger, att de ej voro så mycket
att lita på, om han än icke ville förklara dem
alldeles odugliga[3]. Denna »landtaffuel» omnämnes
äfven 1601 vid de förhandlingar mellan Sverige och
Danmark, hvartill Teusinafreden gaf anledning, och
äfven då med tadel[4]. För öfrigt åberopades härunder
ofta de holländska kartorna af Hondius (Mercator),
och man fann äfven dem felaktiga. Det var sannolikt
den sålunda vunna erfarenheten om hur nödvändigt
det var att ordentligt kartlägga särskildt dessa
gränstrakter, som förmådde Karl IX att under år 1601
afsända personer för att närmare undersöka trakterna
där i norden[5],
och frukterna af deras arbete torde
nog hafva användts vid utarbetandet af den första
svenska rikskartan[6].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
