Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 —
kom in, och säga som så: Här har du mig igen.
Gör med mig, hvad du vill. Men skolluften har
inte bitit på mig. Lifvet har gifvit mig friska
och starka känslor och lefvande intressen, vilja
och kraft. Gra är hvarje teori, men lifvets gyllne
teori är grön. Det var komiskt af gamla Göthe
att kalla ett gyllene träd för grönt. Men det
bevisade bara, att han ville vara grön så länge
som möjligt. Tänk, om han skulle säga dem
nagot dylikt. Jo, det skulle alt vara en fin
början pa den presterliga banan.
0 Det vore just ord för honom för rästen.
Ahnej, han skulle aldrig säga något dylikt. Ty
han hade aldrig känt någon annan luft än skol-
luften.
Bokmalar? Var inte han en bokmal, värre
än någon annan, fast han var ung?
Doktor Svartegren hade sjungit sin visa, en
parodiskt sentimental studentvisa med latinska
fraser:
Uti ett gathörn stod på lur,
Ung Daphnis sitiens amove.
Du nyckfullt alstrande natur,
Ack att så skön hon icke vore !
Ernst hade hört denna visa bland kamrater
i Upsala, och det föreföll honom så lustigt att
höra den sjungas här bland gamla stadiga män,
af hvilka de flesta redan fått grått i håren. Men
på samma gång började han att se på dem med
andra ögon, mera mänskligt och mindre student-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
