Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad?“ utropade drottningen. “Ni vill väl icke
försvara den unge vildbasaren? Det kommer här icke
an på, om han är De la Chapelles son eller någon
annans. Han har begått sabbatsbrott, det är min
tanke, och i morgon dag skall domen falla. Han må
bege sig härifrån antingen till Frankrike, dit han
egentligen hör, eller till krigshären i Ryssland, som
just är rätta stället för sådana vildhjernor och
förlorade och förstörde ynglingar. Den der unge Henrik,
pagen, kan just resa med! Men låt oss skynda!“
Då drottningen med sitt följe nalkades kyrkan,
blef kyrkoherden dem varse och skyndade att låta
ringa samman till gudstjensten. Under klockornas
högtidliga samklang inträdde drottningen i kyrkan
och intog sin bänk.
Hennes majestät förmådde icke styra sin
förtrytelse öfver ynglingames ofog, utan smågrälade ännu
för sig sjelf deröfver vid inträdet i kyrkan. Helena
var den, som förnämligast fick emottaga den
förtör-nade gummans bannor; men hon sökte att bemanna
sig med tålamod, ehuru bittert det var.
Snart blef hennes uppmärksamhet vänd på en
läktare, der hon i detsamma varseblef både den unge
De la Chapelles bleka ansigte och bredvid honom
pagens, hvilka, jemte de öfriga skridskoåkarne, genast
vid ringningen öfvergifvit sitt nöje oéh skyndat att
inställa sig i kyrkan. Helena vågade göra
drottningen sjelf uppmärksam derpå; men i stället för att
lugna den uppretades sinne, närdes hennes harm
endast allt mera genom ynglingarnes åsyn.
Helena, som visste huru obarmhertig drottningen
var, isynnerhet emot sådana ungdomens förseelser,
kände sig betagen af en så mycket mera bitter och
oangenäm känsla, som den störde hennes andakt under
gudstjensten. De höga orgeltonerna, som uppstämde
väldiga Lutherska koraler, ljödo såsom hotande
doms-basuner genom hvalfven. Den unga bekymrade flickan
sökte att med våld förjaga de störande intrycken,
och lutade sig ned i sin bänk, med händerna
sammanknäppta framför sina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
