Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då reste sig sakta den unge officeren, som fått
en vink af en annan nere i kyrkan. Han nedsteg lätt
och skyndsamt från läktaren och skyndade fram till
drottningens bänk, för att intaga sin ställning såsom
vakt bredvid densamma.
När den bedjande Helena, med allvarlig
ansträngning åter kämpat sig till den sinnesförfattning, som
gudstjensten kräfde, upplyfte hon sitt ansigte, men
vågade ännu icke höja sina ögon ur psalmboken.
Hastigt blef hon dock varse att drottningen med en
häftig rörelse vände bort hufvudét. Då hon skulle
se orsaken dertill, möttes hon af den bleke ynglingens
blick som stod vid bänkdörren, och betraktade henne
med ett sällsamt uttryck af ångestfull ömhet.
En skärande känsla öfverfor åter hennes inre,
och det var som hennes själ med smärta undergått en
egen förvandling. En främmande ande genombäfvade
de förstämda strängarna i hennes bröst, och det var
liksom en känsla af upplösning sakta framträngt i
hennes heligaste drömmars verld.
Hon vände också bort sitt ansigte och såg ånyo
i sin bok. Men hon besinnade i detsamma, att han
kunde missförstå denna hennes rörelse, och att det
var hårdt att icke ens helsa en yngling, som så närä
hörde till hennes hjertas vänner.
Derföre upplyfte hon ånyo de tankfulla ögonen
emot honom, och helsade med en vänlig böjning
på hufvudét. Hon kände, att vid det leende, som
-välviljan af helsningen framkallade på hennes
läppar, tillika en egen värma framsmög sig på hennes
kinder, och detta medvetande purprade dem hastigt
ännu högre. Hon kände att hennes uppsyn och blick
derigenom kom att säga något annat och något mer
än hon menade och en sällsam förvirring upprörde
hennes inre.
Också den bleke ynglingen hade skiftat fårg vid
hennes helsning. En fin rodnad flög ögonblickligt
öfver hans drag, och i hans öga målade sig ett
skimrande uttryck, liksom om en tårögd engel skådat ut
ur djupet af hans väsende, genom hans blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
