Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helena vågade ieke mera se upp. I hennes
bröst skälfde en hemlig smärta, hvilken dock genom-
-korsades af flygande gnistor af en lika hemlig sällhet.
Då böljades en ny psalm. Några-sorgligt och
mildt ljudande an?lag från orgelverket föregingo
kyrkosången. Nu gjorde tonerna hennes upprörda hjerta
så godt. Hon kände sig af dem upplyft ad, och
hennes väsendes bäfvan försvann i en from andakt.
Sången börjades, och den bleke ynglingen höjde
en stämma så innerlig och ren, och tillika så mild
och vek att den endast kunde höras af den, som satt
honom så nära som hon. Hans sång hade på hennes
känslor ett underbart inflytande. Det förekom henne,
som han för henne velat framföra en klagan Öfver
smärtor, hvilka äfven hon kände. Ett helt lif af
känsla och försakelse låg i de milda tonerna, som, genom
de öfriga stämmornas samklang, liksom bedjande och
rädda smögo sig fram till Helenas hjerta.
1 början var hon stum och lyssnade, hänförd af
en underbar förtrollning; men snart kände hon också
ett behof att förena sin röst med hans. Hon sjöng
derföre också, och när hennes känsla fick luft uti
tonerna, andades hon lättare, hennes bröst blef lugnare,
och de båda ungas, modrens och sonens, röster smälte
tillsammans i en ljuf samklang.
På aftonen var hela hofvet samladt i
enkedrott-ningens stora danssal. Den stränga Kristina var
hjert-lingen nöjd och belåten med sin dag, tycktes det. Hon
var fryntlig och glad alltifrån det hon kommit ur
kyrkan. Ehuru ovanligt det föreföll, hade hon befallt att
några spelmän skulle uppkallas till slottet, och att det
skulle blifva dans. Lifliga som ärlor, hade tärnorna
skyndat med sin grannaste utstyrsel för dansen, och
herrarne, prydde med fina handskar och i sina nyaste
skrudar, gåfvo damerna icke efter i smak och prakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
