Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ni har rätt, Judyta!“ sade han. “Jag har länge
haft en sådan tanke om vår konungs förhållande i
Polen. Gerna kan jag för er säga det helt
uppriktigt, att jag tror honom hafva misstagit sig om polska
folkets lynne. Han skall oupphörligt segra, det vet
jag, ty jag känner hans krigiska snille, men han vinner
ingenting här med sina segrar. Han kunde gerna låta
Polen fara, och endast försäkra sig om Preussen.“
Flickan log. “Jag vill icke föreskrifva honom
några planer, “ sade hon, “men om han också från
Golombo tågar till Lublin och Zamoisc, tror jag han
knappast kan hindra att polackarne återkomma och
anfalla er, herr kommendant. Kan ni icke erhålla
någon förstärkning, ty Sandomir kommer att bli en
vigtig punkt i detta krig? Det beherrskar vägen
emellan Polens båda hufvudstäder, Warschau och Krakau.“
Med fortfarande känsla af böundran, tog Cronlood
afsked. Den sköna judinnan slutade samtalet med
lika mycket behag som gläd tighet, som hon under
detsamma utvecklat politiskt förstånd och omdöme. “Ännu
en gång hoppas jag, att Sandomirs borghöfding besöker
dens boning, som han beskyddat,“ sade bon; “men
tillåt mig att påminna er, herr riddare, att ni icke
får dröja länge, så framt ni vill komma innan slottet
ånyo belägras. “
Då Cronlood kom ut i det yttre rummet, såg han
att Måns under tiden af hans samtal med den sköna
Judyta blifvit väl undfägnad. Han vinkade endast åt
honom att följa sig, och tog sin väg upp till slottet.
Just då han, vid den yttersta kojan af staden,
skulle beträda det släta fältet emellan denna och
fast-ningsporten, blixtrade från kojans knut ett skott och
en pistolkula genomborrade hattskärmen tätt invid
Cronloods hufvud.
Knappt var skottet lossadt, förrän Måns rusade
fram för att gripa lönnmördaren. Han kom likväl
för sent, ty denne hade genast kastat sig på sin häst,
och flög i galopp derifrån. Cronlood trodde sig
emellertid hafva igenkänt den unge Czamecki. Men som
hvarken han eller Måns hade skjutgevär, var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
