Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 1. Om borgmästaren och hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina hufvuden nt genom fönster och portar, för att se
på borgmästaren och helsa på honom och säga honom
ett ord, huru roligt det var att Erik var hemkommen.
Den stackars borgmästaren, ehuru ifrig och inom sig
förargad öfver att blifva uppehållen, måste dock för
höflighets skull stanna och helsa på hvar och en
tillbaka och svara på de vänskapliga frågorna. Men
ännu mer ökades hans nöd, när fruarna också stucko
ut sina med ståtliga bindmössor försedda hufvuden,
och frågade hvad det var för en främmande herre
med den unge Erik; och när herr borgmästaren såg
att äfven de unga flickornas, den vackra Noras, den
qvicka Kerstins, den nätta Annas och deras
vederlikars blomstrande ansigten begynte nalkas fönstren,
då öfvergaf honom hans tålamod, ett slags förtviflan
grep hans sinne; han fattade hastigt hatten i den
ena handen och nattmössan i den andra, satte sina
stackiga ben i den lifligaste rörelse, som han^i sin
ångest kunde åstadkomma, och sprang så, barhufvad
och utan att se sig om till höger eller venster, eller
höra på skriket och helsningarna som skallade från
alla sidor, gatan långsefter, snedt öfver torget, ända
hem till sitt.
Den besynnerliga färden, så stridande emot
borgmästarens embetes värdighet och den höflighet han
var skyldig alla dem, som lydde under hans domväijo,
skulle säkerligen hafva i än högre grad förtrutit de
goda stadsboerna och gifvit anledning till uppträden,
hvilkas följder icke voro så lätta att förutse, så framt
icke hans sons hemkomst och de omständigheter, som
stodo i förbindelse med densamma, dragit den allmänna
uppmärksamheten på vigtigare föremål.
Då herr borgmästaren Nils Balokius instörtade i
sin sal, spatserade der på golfvet högtidligt af och an
en gestalt, prydd med randiga silkesstrumpor och
skor, hvilkas gnistrande spännen voro nästan så stora
som borgmästarens flata händer, de der ingalunda af
naturen voro tilltagna i miniatur. Underkläder af
mörkgrönt, randigt manchester prydde vidare den
elegante ynglingen. En väst af guldgult siden, försedd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
