Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt namn och öde vet» — tillagda dels medan stycket
första gången befann sig under pressen och dels i efterföljande
upplagor. — Tillägg af öfvers:n.
Den råa malmen måste flamma
I ugnen innan den kan få
Sin röda glans, men mjuknar då
Och smälter, fast ännu densamma (s. 47).
Byron, som tillvitades, att på detta ställe ha lånat från
Crabbe, och det allt för närgånget, skref till en vän: »Jag
har läst British Review och anser verkligen författaren ha
rätt i de flesta punkter. Men hvad som förtryter mig är,
att han påstår mig ha imiterat. Stället hos Crabbe har jag
aldrig sett; och Scott ville jag endast följa i det lyriska
versmåttet, som tillhör Gray, Milton och hvar ock en som
har tycke för det. Giaurn är utan tvifvel en dålig, men
ingen farlig karakter, och jag tror icke att hans öde och
själserfarenheter skola locka många till efterlikning.» — Tillägg
af öfvers:n.
Som pelikans, som hackat hål
På eget bröst, i ändamål
Att sina svultna ungar mätta (s. 48).
Det är pelikanen jag tror man skyller för att lifnära
sina ungar med sitt eget blod.
Hans dom var fälld — det visste han
Utaf tahiren, som om qvällen
I förväg kunde höra smällen
Af dödsskott — — — (s. 54).
Den vidskepliga tron på en förebådande hörsel (i
Österlandet såg jag aldrig exempel på något uppenbart
förut-skådande) fick jag sjelf engång erfara. Då vi under min
tredje resa till Cap Colonna, tidigt år 1811, drogo igenom
det pass, som leder från byn mellan Keratia och Colonna,
såg jag att Dervisch Tahiri red åt sidan från vägen och
lutade sitt hufvud mot handen, liksom han varit orolig.
Jag red fram och frågade hvad som stod på. »Vi hotas af
en fara», sade han. »Hvad för en fara då? Nu befinna
vi oss icke i Albanien och icke heller i passen till Ephesus,
Missolonghi eller Lepanto; vi äro manstarka, väl
beväpnade, och choriaterna äro för fega att ge sig ut i
röfvareärender.» — »Det är nog sannt, det, effendi; men icke desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/giaurn/0086.html
