Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
outtröttligt sina skäl. Under vinterns lopp förnyade
han gång på gång sitt besök och fortsatte därmed även
fram på våren. Bolén var ihärdig, då något stod att
vinna. Men en förmiddag i april, när han återigen
satt och talade om släktens missräkning och det goda
namn, det är var och ens skyldighet att lämna efter
sig, utbrast gumman.
»Nu är jag trött på det här.»
»Vad säjer du?» frågade gamle Joel med handen
bakom örat.
»Han tröttar rakt ut mej», ropade hustrun.
Gamle Joel gick lugnt fram till Bolén, som bred och
trygg satt vid salsbordet.
»Hon ä’ trött, hör du», sade han.
»Asch, hon ska’ få höra mycke’ mer än.»
»Det ska’ hon inte.» Gamle Joel spottade
omstän-digt i nävarna och grep sedan nämndemannen i
kragen. »Nu ger Bolén sej av å kommer inte igen.»
»Kör ni ut mej ... ?»
»Vi gör så. Går du godvilligt eller ska’ jag sätta
fötter under dej?»
Bolén reste sig och gick långsamt mot dörren.
»Akta er!» skrek han, utom sig av förbittring.
»Åh, fattigt heller!» Gamle Joel stultade bort efter
sin enpåk och med den i handen kom han emot Bolén.
»Ä’ du inte ute, innan, jag räknat te’ fem, så smäller
det.»
Nämndemannen gick litet hastigare än han från
början ämnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
