Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de ännu obegagnade sovfällama på släden.
Sedan gåvo de sig ut i mörkret på sin nattresa för att
knoga sig uppför samma väg som Daw hade trampat
upp för nära en vecka sedan. Och hela natten röt
Chinooken, och de drevo på sina trötta hundar och
sporrade sina egna slappnade muskler. De höllo på
i tolv timmar och rastade för att äta frukost efter
tjugusju timmars färd.
»En timmes sömn» ,sade Daw, då de hade slukat
flera skålpund älgkött stekt tillsammans med fläsk.
Två timmar lät han sin följeslagare sova, men var
själv rädd för att sluta till ögonen. Han sysselsatte
sig med att göra märken i den på ytan mjuka snön.
Den sjönk synbarligen. På två timmar hade snöns
nivå sjunkit tre tum. Från alla håll hördes, svagt
och nära, osedda vattendrag porla för vårvinden.
Förstärkt av de många tillflödena reste sig Little Peco
mot vintems bojor och bräckte isen med smällar och
dån.
Daw lade handen på Lindays axel, upprepade det
ännu en gång, riste honom, riste ordentligt.
»Doktor», mumlade han beundrande, »ni är
väldigt seg.»
De trötta svarta ögonen under de tunga
ögonlocken tackade för komplimangen.
»Men det är inte fråga om det nu. Rocky är
sargad så det är synd och skam. Som sagt, jag hjälpte
till att sy ihop hans inälvor. Doktor...» han
skakade mannen, vars ögon åter slutit sig. »Hör nu,
doktor! Frågan är den: kan ni fortsätta litet till?
— Hör ni mig? Jag säger, kan ni fortsätta litet till?»
De trötta hundarna nafsade och gnällde, då de
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
