Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är odrägligt», sade han till henne, »men lagen
måste ha sin gång. Du måste skiljas, innan vi kunna
gifta oss igen. Vad säger du? Ska vi fara till
Ge-neversjön ?»
»Som du vill», sade hon.
En annan gång sade han: »Vad tusan såg du
hos honom? Jag vet ju att han hade pengar. Men
du och jag drogo oss fram ganska bra och med en
viss komfort. Min praktik inbringade mig omkring
fyrtio tusen om året på den tiden — jag har gått
igenom mina räkenskaper sedan. Palats och ångjakter
var nästan det enda du inte kunde få.»
»Du har kanske förstått det», svarade hon. »Du
var kanske för intresserad av din praktik. Kanske
du glömde mig.»
»Hm», sade han försmädligt, »är då inte din Rex
för intresserad av pantrar och korta käppar?»
Han ansatte henne alltjämt för att få henne att
förklara vad lian kallade hennes galna tycke för den
andre.
»Det finns ingen förklaring», svarade hon. Och till
sist sade hon: »Ingen kan förklara kärleken, jag allra
minst. Jag bara känner kärleken som ett gudomligt
och oundkomligt faktum, det är alltsammans. I Fort
Vancouver fanns det en gång en av
Hudsonbaykompa-niets magnater som tillrättavisade den därvarande
engelska pastorn. Denne hade skrivit hem till England
och klagade över att kompanifolket, från föreståndaren
och ända ner, höllo sig till indiankvinnor. »Varför
framlade ni inte de förmildrande omständigheterna?»
frågade matadoren. Pastorn svarade: En kosvans
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
