- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
51

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusan till karl - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

unga herrarna hållit hetsjakt efter den så att hästarna
blevo alldeles uttröttade, hur hjorten efter att ha stupat
flera gånger blivit inringad på Brända ranchens glänta
och hur den slutligen — en triumferande klimax —
drivits förbi Tom för andra gången så att han fått
skjuta den på femtio meters håll. För Frederick var
det något visst stötande i allt detta. När hade man
visat honom en sådan hänsyn?

Det var dagar då Tom ej kunde gå ut och nöjena
utomhus måste uppskjutas, då han, alltjämt
medelpunkten, satt och dåsade i den stora länstolen och
då och då vaknade på sitt oväntade, egendomliga,
muntra sätt för att rulla en cigarrett och begära sin
u k u 1 e 1 e — ett slags miniatyrgitarr av portugisisk
uppfinning. Gnolande och knäppande på strängarna
lade han sedan ifrån sig sin brinnande cigarrett till
stor fara för det blankpolerade bordet, och hans fylliga
bariton uppstämde kulas från Söderhavet och
pikanta franska och spanska sånger.

En i synnerhet hade slagit an på Frederick i början.
En Tahitikungs favoritsång, förklarade Tom — den
sista av Pomare-ätien, som själv komponerat den och
brukade ligga på sina halmmattor och sjunga den
i timtal. Den bestod i ett upprepande av några
stavelser. »E m e u r u r u a v u r», lydde den, och
det var alltsammans, sjunget på en gravitetisk,
ändlös, alltid växlande melodi ackompanjerad av
högtidliga ackord på ukelelen. Polly hade stort nöje av
att lära sin onkel den, men då han själv, längtande
efter något av den muntra livsluft som böljade
omkring brodern, försökte sjunga den, lade han märke
till en hemlig munterhet hos åhörarna, den stegrades

5i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:51:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/glodandeko/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free