Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusan till karl - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämnade sjukrummet och en annan gick in. De tryckte
varandras händer, tyst och högtidligt, utanför dörren.
Den nykomne frågade med ögonen, och den andre
skakade på huvudet. Och mer än en gång såg
Frederick att deras ögon tårades. Sedan steg den nykomne
in, drog fram sin stol till Toms och grep sig jovialiskt
an med att planera en undersökningsexpedition till
övre Kuskokeem, ty det var dit Tom ämnade sig till
våren. Hundar kunde man få hos Larabee’s — ren
ras, utan uppblandning med den veka
Southland-rasen. Det var ett svårtillgängligt land, påstods det,
men om surdegar inte kunde göra den färden från
Larabee’s på fyrtio dagar, skulle det vara lustigt att
se en chechako göra den på sextio.
Så fortgick det, och Frederick undrade om det,
då han själv skulle till att dö, skulle komma en enda
man från länet, ännu mindre från nästa län, och
sitta vid hans säng.
Där han satt vid sitt skrivbord trängde strimmor
av tobaktrök och mumlande röster in genom det öppna
fönstret, och han kunde ej undgå att höra litet av vad
Yukonmännen talade om.
»Kommer ni ihåg rusningen till Koyokuk i början
av nittiotalet?» hörde han en säga. »Ja, han och jag
va’ kompanjoner då om affärer och tocke där. Vi
hade en fin liten ångare, »Läderlappen». Så kallade
han den, och det namnet fick den behålla. Han var
en som man kunde lita på i alla väder. Ja, som sagt,
han och jag lastade lilla Läderlappen ända upp till
relingen och gåvo oss i väg uppför Koyokuk, jag
var eldare och maskinist och han styrman, och bägge
gjorde vi däcksarbetet. Ibland lade vi till vid stran-
7 o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
