Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobseck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Med ett gäckande leende, som om han tänkte: ’Jaså, hon
har betalat, nå, så mycket bättre!’ tog han emot de
tvåhundra francs jag gav honom.
I detta ansikte läste jag grevinnans öde. Denne vackre
blonde herre, denne kalle, hjärtlöse spelare måste ruinera
sig, ruinera henne, ruinera hennes gemål, ruinera hennes barn,
förstöra deras hemgift och orsaka större förödelser i
salongerna än ett batteri bomber i ett regemente soldater.
Jag begav mig till rue Montmartre, till fröken Jenny.
Jag måste gå uppför en smal, ganska brant trappa. I
femte våningen infördes jag i en lägenhet, som bestod av
två rum, där allt var så skinande rent som en nypräglad
dukat. Jag kunde inte upptäcka minsta spår till damm på
möblerna i det första rummet, där jag mottogs av fröken
Jenny, en ung, enkelt klädd parisiska: elegant och friskt
litet huvud, intagande väsen, välkammat, kastanjebrunt
hår som i två bågar uppfäst över tinningarna gav ett
förhöjt uttryck åt hennes blåa, kristallklara ögon.
Dagsljuset, som föll in i rummet genom de små gardinerna, som
hängde för rutorna, spred ett mildt sken över hennes
blygsamma ansikte. Ett stort antal tillklippta linnebuntar,
som lågo uppstaplade på de olika möblerna, visade mig
hennes yrke: hon var linnesömmerska. Sådan hon stod där,
tedde hon sig för mig såsom ensamhetens genius.
Då jag visade henne växeln, sade jag, att jag inte funnit
henne hemma på morgonen.
»Pengarna lågo ju hos portvakten.»
Jag låtsades inte höra.
’Fröken går tidigt ut, tyckes det?’
’Jag är sällan borta; men då man arbetar hela natten,
måste man ibland ta sig ett bad.’
Jag betraktade henne uppmärksamt. Med en blick
hade jag gissat allt. Det var en ung flicka, som av någon
olycka dömts till att arbeta hårt och som tillhörde någon
hederlig förpaktarfamilj; hon hade nämligen några av
dessa egendomliga fräknar, som utmärka personer, födda på
landet. Hela hennes väsen andades en obeskrivlig renhet
och dygd och jag tyckte mig vara i en atmosfär av ärlighet
och uppriktighet, som vederkvickte mina lungor.
Stackars oskuld! hon trodde ännu på något. Över hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
