Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 55. Tyr. Frö. Balder - § 56. Locke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten hvit blomma (Antbemis), som slår ut på
högsommaren ibland vinterrågen, heter i Wärend
Balsebro (o: Baldersbrå), likasom en beslägtad art
(Cotnla foetida) i Skåne, jemväl efter Balder, får namn
af Balsebro eller Ballingsbro *). Ett adjektivum
båld i Wärendsmålet betyder ljus, skär, solröd,
pur-purfärgad. ’ När man vill beteckna himlens klara
högröda färg vid solens upp- eller nedgång, heter det
att himlen är båldröd, och blodet i
mennisko-krop-pen, som vid blodflöde icke må nämnas, får
metaforiskt namn af det bålda; såsom i talesättet »det
bålda går af honom».
§ 56. Om Ltckt, eldens gud, erinrar en märklig
wärendsk folksed. Barn, som fålla tänder, bruka
nemligen kasta tanden i elden, sägande:
Locke, Locke, gif mig en bentand!
Här har du en guld-tand.
eller
Locke, Locke Ran,
gif mig en bentand för en guldtand!
Tydligen härrör detta bruk ifrån den forntida
elds-kulten. Vi veta ock, att de gamla elddyrkande folken
fäste en religiös betydelse vid tandsprickningen.
Pli-nius (VII: 16) omtalar, att Romarne icke brände å
bål, utan jordade obrända, liken efter de barn som
ännu icke fått tänder. Såsom Juvenalis sjunger:
quum terrå clauditur infans
et minor igne rogi.
’) G. Linnen Skånska Resa, 1749, ss. 422, 177, 210.
Wärend och Wirdarne. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
