Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, ja, så tycker jag, men Lars envisas och vill ha
den, som har det hyggligaste ansigtet.
Söder klarnade upp, och fårorna i hans panna jemnades.
— Lars är enda barnet, och jag står inte ut att göra
honom emot, och derför så ...
Per vände sina ögon till Lars och nickade åt honom,
liksom ville han säga att nu gällde det. Lars nickade igen,
och Per fortsatte:
— Gossen har länge haft ett godt öga till din Karin,
och det är henne, han vill ha till hustru.
— Han ska också få henne. Hon ska svara sjelf —
sade Söder.
Gubben steg upp och gick efter Karin, som smugit sig
in i kammaren. Han kom gerast ut igen, ledande henne
vid handen. Hon var mycket blek, och de röda ringarne
kring hennes ögon utvisade att hon gråtit.
— Be så, var dugtig nu, barn — sade Söder och
klappade Karin under hakan. — Du har ju ett godt öga till
Lars, liksom han till dig?
Karin skälfde som ett asplöf och hade stor möda att
tillbakahålla sina tårar.
— Har du inte mål i mun? Per Larsson begär dig
till hustru åt sin son.
Karin tyckte att hennes hjerta ville stanna; det skymde
för hennes ögon och det susade för hennes öron, men
plötsligt kände hon att hennes krafter återvände, hon tänkte på
Johannes och på den förebrående blicken i hans ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
