Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Kort öfversigt af hufvudpunkterna i metrikens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
publicerade artiklar i ”Musikalische Zeitung”, dels i hans
1814 utgifna ”Metrik”. I inledningen till sistnämnda arbete
gifver Apel likasom Hermann en allmän deduktion af rytmen
och dess lagar, men i stället för att härleda dessa ur
causalitetsgrundsatsen förklarar Apel helt enkelt, att rytmen är
”den sinligt åskådade bilden af utveckling”, och han söker
ytterligare åskådliggöra förhållandet mellan de rytmiska
hufvudmomenterna arsis och thesis genom att jemföra dem
med begreppen ”bild” och dess ”reflex” eller ”spegelbild”.
Visserligen förklarar för öfrigt Apel, att han så länge
frågan är blott om rytm, ej om meter, uppfattar rytmen i
dess rent ideala allmänhet utan allt afseende på något
specifikt material eller sätt för dess förverkligande. Men icke
desto mindre är det tydligt, att Apel hemtat sin synpunkt
helt och hållet från den moderna musiken och från denna
synpunkt söker förklara de metriska formerna i antikens
poesi. Felet är dervid icke, att den musikaliska rytmens
lagar tillämpas äfven på den poetiska eller metriska. Detta
bör åtminstone i fråga om grekernas poesi vara fullt
berättigadt, efter som alla dess former ursprungligen voro
ämnade att föredragas i sång. Felet ligger deri, att Apel
på antikens musiska konst tror sig kunna tillämpa lagar,
som äro hemtade från den moderna musikens rytmik,
eller, enligt Hermanns skämtsamma liknelse, låta en
”Urenkelin” lära sin ”Urgrossmutter” att dansa. Apel synes
dervid alldeles icke besinna den väsentligt olika riktning, som
är rådande inom den moderna och den antika musiken.
Tyngdpunkten inom vår moderna musik ligger, såsom
bekant är, inom instrumentalmusiken, för hvilken den
abstrakta taktlikheten är ett icke blott lämpligt, utan rent af
behöfligt regulativ. Från instrumentalmusiken har denna
lag kommit in och vunnit herravälde äfven inom
vokalmusiken, eller åtminstone i dess notskrift, om än det
lefvande sångföredraget mången gång i textens intresse tillåter
sig afvikelser derifrån. I grekernas musiska konst var
förhållandet alldeles motsatt. Vokalmusiken hade der en
ojemförligt öfvervägande betydelse, och inom vokalmusiken sjelf
var det väsentligaste icke såsom hos oss melodien, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
