Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Till den daktyliska taktarten (γένος ἴσον) hörande verser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 KAP. VIII. B. ANAPÄSTISKA VERSER.
stafvelser. Daktyl i tredje foten är således omöjlig. Äfven
. spondé är i denna fot ovanlig.
Enligt några af Heph. citerade exempel, tyckes spondé i tredje
foten stundom hafva förekommit i de gamla anapästiska
krigshymnerna. Hos /Eschylus träffas den (enligt Klotz) blott i Suppl. 8, 976, :
Pers. 32, (55?), 152, Agam. 366, hos Soph. och Euripides ingenstädes.
Orsaken till spondéens undvikande på denna plats tyckes vara, att’
man i senare hälften af paroemiacus, som bildar hela systemets
slutfall, velat bibehålla den anapästiska rytmen i sin renhet, och
förhållandet kan jemföras med nödvändigheten af rena daktyler i
senare hälften af versus elegiacus och med den jemförelsevis
sällsynta sammandragningen af daktylen i den episka hexameterns
femte fot. Det stränga fasthållandet af den rena anapästiska
for- men i tredje foten af paroemiacus har till följd, att icke heller i
andra foten daktylisk taktform kan få förekomma, emedan eljest i
versens midt fyra korta stafvelser skulle sammanträffa.
w
-— W W VVL—J—.
d
Daktylens användning i paroemiacus är således inskränkt till
första foten, spondéens till de två första, der den i stället
förekommer särdeles talrikt, och det fullständiga versschemat får
således följande utseende:
wwW — — w v lj —
d|
Ic
Hufvudcssuren är i paroemiacus, likasom i den akatalektiska
dimetern, antingen dipodisk diseresis (coesura media) eller qvinlig
caesur efter tredje fotens första arsis-stafvelse, och denna senare är
här nästan lika vanlig som den förra. I de få fall, då så väl den
ena som den andra af dessa caesurer saknas, finnes nästan alltid
qvinlig cesur framför tredje fotens, thesis i förening med diseresis
efter första foten, hvilken (enligt Klotz de numero anap.) i detta
fall aldrig har daktylisk form:
ψυχῆς εὐτλήμονι SÖöSn (Pers. 28) _
τελέουσ᾽ ἀεκούσιον ἕ’ργον (Soph. Trach. 1263).
$ 108. I dramats marsch-anapäster är .paroemiacus, såsom
redan blifvit sagdt, inskränkt till systemets slut. Men i de gamla
doriska embaterierna har den, enhgt hvad följande fragm. 15 af
Tyrtaeus visar, äfven begagnats i upprepad följd (xatå otiyxov).
”Ayet ὦ -παρτας ἐνανδρου
Κοῦροι πατέρων πολιατᾶν,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
