Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken. Kraften och materien - III. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Växtens rot insuper, säga de, i kraft af bestämda
frändskapslagar de oorganiska elementer som omgifva den i jorden.
Och liksom om de fruktade, att man icke helt och hållet
förstod den roll som de med rätta tillägga denna
valfrändskap, påstå de vidare (se Moleschott), att växten sjelf
fabricerar den förnämsta massan af sin kropp. Man skall utan
tvifvel tro, att man genom denna förklaring erkänner sig
gifva kraften den riktning som tillhör densamma? Det är
ej så, man hänför allt till materien. Den kemiska
operation som tillåter växternas rötter att tillegna sig
växtjordens partiklar, säger man, och de flytande ämnenas
frändskap, som verkar midtigenom väggarna till de celler som
skilja dem åt, dessa äro de herrskande egenskaperna hos
den materia som verkställer tillväxten.
Se här en stackars rot, som vegeterar på spetsen af
en klippa; den har behof af mörker, tystnad, af ett visst
näringsämne, från hvilket den är skiljd af klippstycken;
undersök noga det långsamma uttryckandet af dess obestämda,
men kraftiga önskningar: den söker, cirkulerar, rycker framåt,
vänder om, slingrar sig kring klipporna, griper fast, stiger
ned, kastar sig ifrigt hän mot den punkt, som ett slags
instinkt låter den ana, faller ofta modlös tillbaka, men
kullkastar snart, lifvad af en ny kraft, alla hindren och
kommer slutligen fram till det förlofvade landet.
Ditkommen, fäster den sig der, proklamerar sina
eröfringsrättigheter, och det arma trädet, som fordom skälfde i kölden
af tvinsot, återtager snart sin normala kraft, medan det i
solen utbreder sina praktfulla grenar. Vågar man väl
uppresa sig emot att här antaga, ännu mera formelt än vid
den minerala krystallisationen, tillvaron af en »växt-ande»,
en särskild organisk kraft? För vår del tillstå vi öppet,
att vi i yttringen af dessa instinktmessiga sträfvanden helsa
det af handling förmögna väsende, den innerliga kraft som
bildar växten, och beundra att materien är tvungen att lyda
densamma. Vi finna eder inkonseqventa, då I tillskrifven
materien denna valfrändskap (liksom om materien vore i
stånd att välja!), och vi tillskrifva densamma det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
