Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hadsji-Murats förflutna, önskade han att af honom
själf höra hela hans lefnadshistoria.
»Om du berättar för mig,» sade Loris-Melikof,
»så skall jag skrifva upp det och sedan
öfversatta det på ryska, så kan fursten skicka det till
tsaren.»
Hadsji-Murat satt tyst — icke blott att han
aldrig afbröt någon, utan han väntade också en
stund, om icke den andre skulle säga något mera
— sedan höjde han hufvudet, sköt tillbaka
pälsmössan och smålog med det egendomliga
barnsliga leende, som intagit Marja Vasiljevna.
»Det kan jag väl göra,» sade han, synbart
smickrad af tanken att tsaren skulle läsa hans
biografi.
»Tala om alltsammans från början, utan att
göra dig någon brådska,» sade Loris-Melikof och
tog upp en anteckningsbok ur fickan — (tatariskan
har icke något annat tilltalsord än »du»).
»Det kan jag nog, men det är många, många
saker att berätta. Jag har varit med om mycket,»
sade Hadsji-Murat.
»Hinner du inte på en dag, så kan du
fortsätta en annan,» sade Loris-Melikof.
»Skall jag börja med början?»
»Ja, ända från första början — hvar du föddes,
och hur du hade det.»
Hadsji-Murat sänkte hufvudet och satt länge
tyst, sedan tog han en pinne, som låg bredvid
taburetten, drog fram under den med
gulddamasceradt elfenbensskaft försedda dolken en liten knif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
