Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill inte göra det. Döden mig bara inte och hindren
mig inte att förmå folket till gasavat. Och jag skall
tjäna er med hela min här, liksom min far tjänade
eder far. Låten mig bo hos eder. Jag skall bistå
er med mina råd, och I kunnen sedan göra som
I viljen.»
Ummo-Khan var icke talför af sig. Han
visste inte, hvad han skulle säga, utan teg. Då
sade jag, att om så var, månde Gamsat rida till
Chunsach. Khanschan och khanen skulle
aktningsfullt taga emot honom. Men jag fick icke
tala ut, och då stötte jag för första gången ihop
med Sjamyl. Han stod där bredvid imamen.
’Det är inte dig, man frågar, utan khanen,’
sade han till mig.
Jag teg, och Gamsat förde Ummo-Khan in i
sitt tält. Sedan kallade Gamsat mig till sig och
befallde mig att med hans sändebud rida till
Chunsach. Jag gjorde så. Sändebuden började
öfvertala khanschan att sända också den äldste
khanen till Gamsat. Jag vädrade förräderiet och
sade åt khanschan, att hon icke skulle sända dit
sonen. Men en kvinna har lika mycket förstånd
i hufvudet som ett ägg har hårstrån. Khanschan
trodde allting och befallde sonen att fara.
Abununtsal ville icke. Då sade hon:
’Jag ser, att du är rädd.’ Som ett bi visste
hon, hvar det gjorde mest ondt att sticka honom.
Abununtsal-Khan blef ond, sade icke mera ett ord
till henne, utan befallde, att hästarna skulle sadlas.
Jag följde med honom. Gamsat tog emot oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
