Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 8. Karambolage mellan den röda och den svarta bollen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
till vänster, åt S:t Lunaire till, en tullstation. Det gör
sammanlagdt sju beväpnad:»män, som kunna vara här
inom fem minuter. Klipfp .n kommer att bli kringränd
och näset bevakadt. Omöjligt att undkomma. Vid foten
af klippan ligger ett lik.»
Rantaine sneglade på revolvern.
»Som ni säger, Rantaine, det är en vacker pjäs.
Kanske är den endast laddad med löst krut. Men hvad gör det?
Det behöfs bara ett skott för att locka hela den väpnade
styrkan hit. Jag har sex skott.»
Årslagen hördes nu mycket tydligt. Båten var icke
långt bort.
Den långa karlen betraktade den lilla karlen med en
egendomlig blick. Sieur Clubin talade med en röst, som
blef allt lugnare och mildare.
»Rantaine, om folket i båten, som strax är här, finge
veta hvad ni nyss gjort, skulle de hjälpa till att arrestera er.
Ni betalar kapten Zuela tiotusen francs för öfverresan.
I förbigående sagdt, skulle ni fått mycket billigare pris,
om ni vändt er till Plainmonts smugglare, men de skulle
endast fört er till England, och dessutom kan ni inte riskera
att bege er till Guernesey, där man har den äran att känna
er. Men jag återgår till ställningen för ögonblicket. Om
jag ger eld, arresterar man er. Ni betalar Zuela tiotusen
francs, för att han hälper er på flykten; ni har gifvit
honom femtusen i förskott. Dessa femtusen skulle Zuela
behålla och segla utan er. Så står saken. Jag får
verkligen lof att säga, Rantaine, att er förklädnad är alldeles
utmärkt. Den där hatten, den lustiga kostymen och
damaskerna göra er nästan oigenkännlig. Men ni har glömt
glasögonen. Ni har gjort rätt i att låta polisongerna växa.»
Rantaine smålog på ett sätt, som hade mycken likhet
med ett gnisslande med tänderna.
»Rantaine, ni har ett par amerikanska byxor med
dubbelficka. I den ena ligger ert ur. Behåll det.»
»Tack, sieur Clubin!»
»I den andra ligger en liten järndosa, som öppnas och
tillslutes med en fjäder. Det är en gammal
sjömanssnusdosa. Tag fram den och kasta den till mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
