Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Andra delen. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det plånar edra namn ur ryktets bok,
Raderar bort er äras minnesskrifter,
Utplånar minnet om ett kufvadt Frankland,
Förintar allt, som om det aldrig varit!
Hvi talar du så häftigt, bästa frände,
Och demonstrerar så omständeligt?
Frankland är vårt; vi skola det behålla.
Ja, vi behålla det, om vi det kunna;
Men nu är det för oss omöjlig sak,
Ty Suffolk, den nybakta hertigen
Som styr och ställer, bortskänkt Maine och Anjou
Till tiggarkungen Reignier, hvars titel
Så illa passar till hans tomma pung.
Nå, vid hans död som för oss alla dog!
Då har han bortskänkt Normandiets nycklar: –
Men Warwick, tappre son, hvi gråter du?
Af sorg att de ej kunna återtagas;
Ty om det stode till, så göt jag ut
Med svärdet blod, men ej med ögat tårar.
Anjou och Maine! Jag båda sjelf har tagit,
Med denna arm jag dem eröfrat har,
Och ger man nu de land jag vann med blod
Tillbaks igen med fridens söta ord?
Mort Dieu!
Må Suffolk blifva qväfd, han har förmörkat
Vårt tappra Englands stora hjelterykte.
Förr skulle Fransmän rifvit ut mitt hjerta,
Än jag beqvämt mig till ett slikt förbund.
Så vidt jag vet, ha Englands kungar städse
Med sina hustrur stora summor fått;
Men Henrik pungar ut med egna medel,
För att en hustru få som intet har.
Ett hyggligt puts och aldrig spordt förut,
Att Suffolk har för hennes kost och täring
Ej mindre än en femtondel begärt.
Hon kunde gerna dröjt i Frankrike
Och svultit uti Frankrike, men ej –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
