Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 Adelsm.
Mylord, gif rum, låt kistan fritt passera.
Skamlösa hund! stå du, när jag befaller;
Sänk icke hillebarden mot mitt bröst,
Ty, vid sanct Paul, jag sträcker dig till marken
Och sparkar dig, du djerfva tiggare.
Hvad, darren J? och ären skrämda alla?
Ack, dödlige, jag kan er icke klandra;
Ej dödligt öga mäktar skåda satan. –
Vik hädan, gräseliga afgrunds-budskap!
Du hade makt att blott hans kropp förderfva,
Hans själ blir aldrig din, vik derför hädan!
Var christlig, ljufva helgon, svär ej så.
För Guds skull, stör oss ej, du lede djefvul!
Du gjort den sköna jorden till ditt helvet
Och fyllt den upp med ångestskri och verop.
Gör det dig fröjd att se hvad ondt du gjort,
Se här ditt mästerprof, du slagtare. –
Sen, herrar, sen den döda Henriks sår [1]
Igengrodd mun nu öppna, blöda friskt.
Otäcka krymplingsafskum, rodna, rodna,
Ty din närvaro drifver detta blod
Ur kalla tomma och blodlösa ådror;
Din illbragd, onaturlig och omensklig,
Framkallar denna flod högst onaturligt. –
Gud, du som skapat detta blod, det hämna!
Jord, du som druckit detta blod, det hämna!
Slå, himmel, med din ljungeld mördarn död!
Svälj honom upp lifslefvande, du jord,
Som du har sväljt den goda kungens blod,
Som utaf denna djefvuls-arm är slagtad!
Min fru, ni känner ej försonings-läran,
Som bjuder oss att löna ondt med godt
Och dem välsigna, hvilka oss förbanna.
Ej Guds, ej menskors bud du känner, skurk;
Det värsta vilddjur låter sig beveka.
Men icke jag; är derför intet vilddjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
