Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. III, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att hjelpa detta, bedje vi af hjertat
Att eders nåd sig ville taga an
Vårt Englands konungsliga styrelse,
Ej som protektor, fogde, substitut,
Ej som förvaltare för andras vinning,
Men såsom kronans arfving, slägt från slägt,
I kraft af börd med evigt arf och ägo.
Och derför, uti borgarenas sällskap,
Som älska och som vörda er mylord,
Samt troget ombedd utaf dem, jag kommer
För att med rättvis bön beveka er.
Om jag bör stillatigande gå bort,
Om jag med bittert tal bör klandra er, –
Jag vet ej, hvilketdera passar bäst
Så väl min rang som edert stånd och villkor.
Om jag ej svarar, kunde ni ju tro,
Att mållös ärelystnad teg och villigt
Åtog sig kunglighetens gyldne ok;
Som dårligt J nu viljen på mig lägga;
Och om jag bannar er för er begäran,
Som är så kryddad utaf nit och kärlek,
Så sårar jag ju mina trogna vänner.
För att nu tala och det första undgå
Samt i mitt tal ej falla i det sista,
Så svarar jag er nu bestämdt så här:
Tack är jag skyldig, men mitt ringa värde
Tillbakaskygger för så stort ett ansvar.
Om också hvarje hinder vore bortröjdt
0ch vägen jemn och banad fram till tronen
I kraft utaf min börd och laga åtkomst –
Så stor är dock min andes fattigdom,
Så många och så svåra mina brister,
Att heldre jag mig gömde för min storhet, –
En julle lik, som ej tål häftig sjögång –
Än jag lät gömma mig uti min storhet
Och qväfva mig i egen äras ånga.
Dock, Gud ske lof att icke jag behöfs –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
