Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärt besvär förgäfves. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prinsess.
Hur arm min skönhet också är, Boyet,
Behöfver den dock ej berömmets smink.
Med kännarblick allena skönhet köps,
Den skrikes icke ut på torg till salu.
Så stolt är icke jag af ert beröm,
Som lysten ni att lysa med er qvickhet
Och få beröm för det ni mig berömmer.
Men nu, Boyet, åt manaren en maning:
Ni vet, att ryktet som ej tiga kan
Har utspridt, att Navarra gjort ett löfte
Att mödosamt i trenne år studera
Och ingen qvinna ta vid hofvet mot.
Det tyckes derför oss nödvändigt vara
Att, innan vi hans stängda portar nalkas,
Hans vilja höra. Uti detta värf
Vi hafva utvalt er förtröstansfullt
Att vara kraftig taleman för oss.
Säg honom, att den franska kungens dotter
I vigtigt värf, som kräfver skyndsamt svar,
Begär personligt samtal med hans höghet.
Gå, skynda. Mellertid afbida vi
Hans majestäts beslut med ödmjukt sinne.
Stolt af ert uppdrag, nöjd jag är att gå.
Och stolthet är ett nöje. Icke så? –
Men hvilka äro då de ordensbröder,
Som sällat sig till denna fromma prins?
En heter Longaville.
Du känner honom?
Jag känner honom. På en bröllopsfest
Då Jacob Faulconbridge sin sköna dotter
Åt grefve Perigord till äkta gaf,
I Normandie, jag Longaville har sett.
Han prisas som en man af stora gåfvor,
I konster skicklig, ärorik i vapen
Och säll i allt hvad han sig företager.
Den enda fläcken på hans dygders glans –
Om nånsin dygdens glans kan ha en fläck –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
