- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet /
151 / 37

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärt besvär förgäfves. III, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deras döttrar, så skall jag nog göra mitt bästa. Dock, vir sapit, qui pauca loquitur. En själ i femininum helsar oss.

(Jacquette och Skalle komma).

Jacq. God morgon, herr komminister!

Hol. Herr komminister, – quasi ko-minister. Hvem är då ox-minister?

Skalle. Jo, herr skolmästare, den som mest liknar ett oxhufvud.

Hol. Ministrera ett oxhufvud! En god snilleblixt från en jord-torfva, eld nog för en kiselsten, perla nog för ett svin. Rätt snällt, rätt bra!

Jacq. Kära herr komminister, var så god och läs det här brefvet åt mig. Skalle har gifvit mig det ifrån Don Armadio. Jag ber er, läs det.

Hol. Fauste, precor gelida quando pecus omne sub umbra
Ruminat,
– och så vidare. Ack, du goda, gamla Mantuanus! Jag kan säga om dig som den resande sad’ om Venedig:
        – Vinegia, Vinegia,
Chi non te vede, ei non te pregia.


Gamla Mantuanns! gamla Mantuanus! Den som icke förstår dig, älskar dig icke. – Ut, re, sol, la, mi, fa. – Om förlåtelse, min herre, hvad står det i brefvet? Eller snarare som Horatius säger i sin – hvad tusan, är det vers?

Nath. Ja, min herre, mycket lärd vers.

Hol. Låt mig hora en strof, en stanz, en vers; lege, domine.

Nath.

(Läser). Om kärlek mened väckt, hur kan jag kärlek svära?
Ack, trohet dör, om ej den skönhet aktar på.
Sjelf ärelös mot mig, mot dig jag håller ära;
En själ så fast som ek du böjer som ett strå.
Sin bok ger lärdom bort, den läser i ditt öga,
Der alla fröjder bo som vitterhet beskär;
Om ej man känner dig, all kunskap båtar föga;
Den bäst dig prisa kan, bland alla lärdast är,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:48:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/f/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free