- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet /
205 / 7

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. I, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ros. Nå väl, jag skall glömma min egen ställning för att fröjda mig öfver din.

Cel. Du vet, min far har intet barn utom mig, ej heller anledning att hoppas något; du skall sannerligen bli hans arfvinge, ty hvad han har tagit ifrån din far med våld, det skall jag gifva dig tillbaka igen af kärlek; vid min ära, det skall jag, och bryter jag den eden må jag bli ett missfoster! Således, min vackra Rosa, min goda Rosa, var munter.

Ros. Nu skall jag vara det då, och hitta på någon rolighet. Låt se: hvad säger du om att bli kär?

Cel. Åh jo, att bli det för roskull! Men älska icke någon karl på fullt allvar, och icke en gång på skämt mera än att du under en oskyldig rodnad med heder kan komma ifrån saken.

Ros. Nå, hvad skall vi hitta på då?

Cel. Låt oss sitta och förarga bort den goda hushållerskan Fortuna[1] från sitt hjul, så att hennes gåfvor hädanefter må blifva jemnt fördelade.

Ros. Ja, om vi det kunde! Hennes välgerningar äro allt för illa anbragta, och den blinda hedersgumman misstager sig aldramest i sina gåfvor åt vårt kön.

Cel. Det är sant; ty dem som hon gör sköna, gör hon sällan ärbara, och dem som hon gör ärbara, gör hon stundom rätt fula.

Ros. Nej, nu öfvergår du från lyckans verkstad till naturens; lyckan råder i de verldsliga gåfvorna, icke i naturens bildningar.

(Proba kommer).

Cel. Icke? Om naturen skapat en skön varelse, kan icke Fortuna låta henne falla i elden? – Fastän naturen gifvit oss qvickhet nog för att kunna drifva spe med lyckan, skickar icke lyckan denna narren hit för att hugga hufvudet af diskursen?

Ros. I sanning, der är lyckan naturen for mäktig, när lyckan låter ett dumt naturens barn hugga qvickhufvudet af naturen.


[1] Celia föreställer sig här Fortuna som en gammal blind hushållerska, som sitter vid sin spinnrock.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:22 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/f/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free