Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är jag det ock. Vi slumrat stads tillhopa
Och vaknat, spisat, lärt och lekt tillsammans.
Och hvart vi gingo, liksom Junos svanor,
Vi voro jemt ett oskiljaktigt par.
Hon är för slug för dig; och hennes släthet
Och hennes tystnad, hennes tålamod
Till folket talar, och de ömka henne.
Du fjolla, hon beröfvar dig ditt namn,
Och du skall stråla mera skön och dygdig
Då hon är hädan. Öppna ej din mun;
Oåterkallelig och fast den dom
Skall stånda, som jag fällt: hon är förvisad.
Fäll öfver mig då samma dom, min furste;
Jag kan ej lefva utom hennes sällskap.
Du är en fjolla! – och gif akt, kusin,
Om ni förhalar tiden, vid min ära
Och vid mitt fursteliga ord, ni dör!
(Hertig Fredrik går med sin svit).
Hvarthän? Hvarthän, min stackars Rosalinda?
Jag byter far med dig, jag ger dig min.
Jag dig besvär, sörj icke mer än jag!
Jag större orsak har.
Det har du ej.
Jag ber, var lugn; du vet då ej, att fursten
Förvisat mig, sitt barn?
Det har han ej.
Det har han ej? Då saknar Rosalinda
Den kärlek, som dig borde hafva lärt
Att du och jag, min Rosa, äro ett.
Vi skulle skiljas? Skiljas, goda flicka?
Nej, han må söka sig en annan arfving.
Men låt oss rådslå nu hur vi må fly,
Hvarthän, och hvad vi skola taga med oss.
Tro ej, att du får taga sorgen, du,
Att ensam bära och mig lemna lottlös!
Vid himlen sjelf, som bleknar vid vår smärta.
Säg hvad du vill; jag måste följa dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
