Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cleom. Min kung, ni gjort tillräckligt; ni har sörjt
Liksom ett helgon. Hur ni också syndat, –
Ni har försonat det; ja, ni har erlagt
Mer ånger än ni öfvat ondt. Gör nu
Till slut som himlen gjort; förgät ert brott,
Förlåt er sjelf, som den.
Leont. När jag på henne
Och hennes dygder tänker, kan jag ej
Hur jag mot dem försyndat mig förgäta
Och tänker städse då uppå det onda
Jag gjort mig sjelf: ett ondt som är så väldigt,
Att arfvingslös det gjort min thron och krossat
Det bästa vif, som någonsin en man
Byggt hopp uppå.
Paul. Sant, alltför sant, min kung.
Om ni från mö till mö kring hela verlden
Att fria ginge, eller skapade
Af något godt hos en och hvar af dem
En qvinnans urbild, – hon, som ni har dödat,
Ej fick sin like dock.
Leont. Ja, dödat, dödat!
Det har jag gjort; men djupt du sårar mig,
När så du säger. Det är lika bittert
Uppå din tunga som i mina tankar,
Ack, säg det sällan!
Cleom. Säg det icke alls!
Ni kunde tusen ting ha sagt, som mera
För tiden lämpat sig och bättre passat
Ert goda hjerta.
Paul. Ni är en af dem,
Som önska se vår konung gift ånyo.
Dion. Om ni ej önskar det, ni älskar ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
