Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
edra skälmar!" Det var hennes bror, som, af ren
välmening med sin häst, bredde smör på hans foder.
(Cornwall, Regan, Gloster och svit uppträda).
Lear.
God morgon, begge!
Hell er, nådig’ herre!
Jag är rätt glad att se ers höghet.
Regan,
Jag tror du är det, och jag vet hvad skäl
Jag har att tro det: vore du ej glad,
Lät jag mig skilja vid din moders graf,
För det den gömmer en otrogen hustru. –
O, är du fri? – En annan gång om det. –
Din syster duger icke, kära Regan;
O Regan, Regan, hon har bundit här (Pekar på sitt hjerta).
Skarptandad otack likasom en gam[1] –
Jag kan knappt tala – du kan aldrig tro
Hur djupt hon sjunkit i förderf – o Regan!
Jag ber er, lugna er, mylord. Jag tror,
Att hon uppfyller sina pligter bättre,
Än ni förstår värdera.
Ha! Hur var det?
Jag kan ej tro, att hon det aldraminsta
Har felat i sin pligt. Om hon kanhända
Ert följes vilda lefverne har tyglat,
Så har det sådan grund, så vacker afsigt,
Att intet tadel henne drabba kan.
Förbannad hon!
Ack, ni är gammal, herre!
Naturen står i er på sista randen
Utaf sin riksgräns. Låt nu leda er
Af något vett, som bättre än ert eget
Ert bästa inser. Derför ber jag er,
Vänd om igen till Goneril och säg
Att ni har sårat henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
