Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. IV, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cord.
Låt råda er utaf er konst och gör
Hvad sjelf ni finner klokast. Är han påklädd?
Ja, nådig fru; då han som djupast sof,
Ikläddes han af oss helt nya kläder.
Min fru, var hos oss, när vi väcka honom;
Jag tviflar icke på hans lugn.
Nå väl!
Jag ber, kom närmre. – Låt musiken ljuda.
Min dyra far! – Tillfriskning, fäst din läkdom
Vid mina läppar och låt denna kyss
Lindra de qval, som mina båda systrar
Ha vållat dig, du vördnadsvärde gamle!
Du hulda, kärleksrika drottning!
Ja, om du ock ej varit deras far –
De borde dock ha känt medlidande
Med dina silfverhår. Var det en hjessa
Att drifva ut mot vreda stormarna?
Att hålla stånd mot thordöns skarpa viggar,
När blixtrar fräste kors och tvärs i rymden?
Att stå på fältvakt – grymt tillspillogifven[1] –
Med denna tunna hjelm? Min oväns hund, –
Om ock han bitit mig, – dock skulle legat
Den natten vid min spis. Och, arma far,
Tvangs du att söka skjul bland djur och stigmän
På kort och unken halm? Ack, ack, jag undrar
Att ej ditt lif och sans med ens förgingo!
Han vaknar, tala honom till.
Ers nåd,
Det vore bäst, om sjelf ni gjorde det.
Hur står det till, min konungsliga herre?
Hur mår ers majestät?
Det är ej rätt, att ta mig upp ur grafven. –
Du är en salig själ, men jag är häftad
Uppå ett eldshjul, som min gråt nu skållar
Likt nedsmält bly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
