Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mir. Min prins, ni spelar falskt med mig.
Ferd. Nej, hulda!
För hela verlden gjorde jag det ej!
Mir. Jo, för ett dussin kungariken redan
Fick ni det göra, och jag blef ej ond.
Alonzo. Om detta åter en synvilla är,
Så skall jag nu för andra gången mista
En älskad son.
Seb. O, hvilket stort mirakel!
Ferd. Visst hotar sjön, barmhertig är den dock;
Jag utan skäl förbannat den. (Knäböjer för Alonzo).
Alonzo. En faders
Rika välsignelser omfamne dig!
Stig upp och säg hur du har kommit hit.
Mir. Hur underbart! Hvad sköna varelser
Ser jag ej här! Hur fager är ej menskan!
Du sköna, nya verld, som är befolkad
Med sådant folk!
Prosp. Det här är nytt för dig.
Alonzo. Hvem är den flickan, som du spelte med?
Tre timmar knappt är er bekantskap gammal;
Är hon den guddom, som har skiljt oss åt
Och nu förenat?
Ferd. Hon är dödlig, herre,
Men genom en odödlig nåd nu min;
Jag valde henne, då jag ej om råd
Min fader fråga kunde, och då knappt
Jag trodde mer att jag en fader hade.
Hon dotter är af denna stora hertig,
Som jag så ofta hörde talas om,
Men aldrig såg. Af honom har jag fått
Mitt andra lif, och till min andra fader
Har denna fröken honom gjort.
Alonzo. Jag hennes är; men ack, hur underligt
Skall det ej klinga, då jag nödgas bedja
Mitt barn om tillgift!
Prosp. Icke mer om det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
