Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid älsklingsbänken utanför din knut,
till sist växt upp och längtad skugga sänder,
då orkar, gubbe, du ej mer dit ut.
Och barnen, som du söft och smekt, de få
brutala skägg och snegla sniket styggt
mot dina åkrar och det hem du byggt.
Är det för dem, de hårda otacksamma,
du fjättras vid de filisteers kvarn,
fly bröllopsbädden, där två blinda stamma,
och dräp dig, när du får ditt första barn.
Dock — af din ätt skall du den siste bli,
ty ingen son skall födas af din säd.
Hans Alienus, sjunk i mullen ned
af fröjder omhvärfd utan sorg och suckan
som skådespelarn hurtigt lindad i
sin röda kappa sjunker genom luckan.» — —
Du stolta sannings härskri i mitt öra!
Du korp som kraxar på ditt hesa mål!
Du dryck, där lifvets makter sammanföra
så hälsans ört som gift i samma skål!
Behåll ditt gift, men skänk mig öfvermodet
att lefva lycklig för att dö som vis.
I mina heta ådror sjunger blodet,
och hvarje fiber sjunger lifvets pris.
Hur ljust står allt och hur oändligt rikt!
Förhoppningar och glada drömmar hopa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
