Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Sardanapal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkrossa med utmaningar. Fast öfvervunnen hade
han nämligen hela tiden hållit fast vapnen i sina
bundna händer, och nu voro bastknutarna lösta.
Den luddslitna lejonhuden fladdrade om hans lem-
mars förfärande muskler och den framskjutande
magen, och hvart stampande steg satte ett djupt
fjät i den luckra myllan.
Öfverevnuken lugnade honom brådskande och
oroligt med stora åtbörder samt hviskade:
— Din nye herre innehar ingen annan bestämd
värdighet än den att vara Hans Alienus, men i
sin gränslösa nåd och godhet har konungen med-
gifvit, att han må hälsa honom stående lik en
jämbördig. Dock måste du själf stanna utanför
borgen.
Väpnaren rynkade ögonbrynen, men Hans
Alienus gaf honom en barsk sidoblick, och han
ställde sina lansar och svärd mot väggen.
— Jag är din trogne tjänare, — sade han.
— Läderpungen, som du gaf mig, bär jag ju ännu
om min hals. Jag vill sofva framför portarna
och du skall sätta din fot på min rygg och be-
falla, när du går ut och in.
Lifevnuken hvisslade nu i en gäll pipa af
ben, och portarna öppnades af en osynlig meka-
nism, som doldes inne i trappyramiderna. Gä-
I
4
f——–––––––––––––––––––––––––––––-
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
