Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - V. Dödens och lifvets brud - VI. En bröllopsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte ... men bara någon gång ... det blir ju inte så
länge ...
Öfverväldigad af rörelse reste han sig hastigt och
kysste lätt hennes gyllene, rika hår.
— Alla, som höra dig till, ha sitt hem der du har
ditt, när helst de vilja, Amelie!
Hon såg upp på honom med en till hälften glad,
till hälften förvånad blick.
— O tack, tack! Jag är inte så oerfaren, som man
tror, jag vet nog att det finnes många män, som inte i
det fallet äro så goda mot sina egna ... jag menar mot
sina rigtiga, friska hustrur!
Då hon, tillfreds som ett barn, omedveten om den
gräsliga ironien i sina ord, yttrade detta, blef det för
mycket, till och med för pappa. Han snöt sig, hostade
och gick ut, tagande punschen med sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>