Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommissarien till Halleborg - IX. Fjerran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ett, som han var långt ifrån nöjd med. Och så
kommo der långa och många veckor af oro, väntan, fruktan
och hopp. Med hastigare steg och större otålighet skulle
han inte skyndat att möta postbudet, när han började
kunna vänta underrättelser från sin hustru, om han varit
den mest förälskade man i verlden.
Ändtligen! Amelie var bättre, mycket bättre, och
hade kunnat skrifva sjelf. Gösta kände det som en
lättnad. Så skulle den arma då få den lilla smula
qvällsol, som den berömde läkaren lofvat henne, en tid af
hvila och ro här på jorden, innan hon ingick i den eviga.
Det led mot hösten och Amelies krafter tilltogo.
Skulle de resa hem? sporde fru Ragnhild. Nej, det vore
ju grymt, det vore ju som att sjelf fälla den sjukas
dödsdom nu när hennes stackars tärda lungor voro vanda
vid blidare luft.
Gösta läste uppmärksamt Amelies bref, och sökte
nyfiken efter spår af samma strider, som hans egna
skrifvelser kostat. Nej. De lugna och enkla orden och
satserna kommo osökta och naturliga, det alltid mycket
korta innehållet rörde sig mest om Lindenäs, om fadern
och syskonen, om gamle prosten Hjelm, och så små,
korta, knappa meddelanden om, hur de lefde och hvad
de sågo derute.
Ack, åt sig sjelf lemnad, skulle Amelie haft ännu
mycket svårare än Gösta att reda sig med denna
korrespondens; men hon hade ej sjelf sammansatt en enda
mening, icke en, uti alla dessa bref. Fru Ragnhild skref
dem färdiga, från första ord till sista och Amelie blott
kopierade dem utan att stryka eller tillägga en stafvelse.
Amelie hade uppställt detta såsom ett oeftergifligt kraf
på modern, hade aldrig gjort ringaste försök att sjelf
finna sig tillrätta, och numera talades aldrig ett ord
derom, utan fru Ragnhild sade blott:
— I dag skrifva vi hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
