Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - III. När gamle komministern kom hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR GAMLE KOMMTNISTERX KOM HEM. 145
resan vanligen någon lika anspråkslös familj vid
grann-stationen, och då de träffades var det en glädje utan ända.
— Välkomna, välkomna, käraste vänner! Ar inte
pastorn med?
— Tack, tack! Pappa trifs bäst hemma.
Men pä qvällen såg jag alltid hans gråa hufvud
nere på perrongen i —t, och då tog han emot de sina
som om de kommit minst från Amerika.
En gång på hösten — det var framme i November,
tror jag ■— kom pastorn knekande ned till jernvägen efter
sin lille brune Pålle just som tåget gick in till —t, och
ögonblicke’t derpå kom han för första gången ut med en
biljett i handen. Men ansigtet var blekt och ögat skumt
och den gamle hade magrat sä att der var stora veck
på den blanka öfverrocken.
Frun och flickorna voro med, men de gjorde bara
sällskap till stationen. Der togo de farväl hundra gånger
så visst som en och gräto stilla och hängde alla tre om
gubbens hals och snyftade:
— O, gode Gud, om pappa komme frisk tillbaka!
— Du vet, Anna, att jag inte ville resa och ta det
sista lilla vi hade; men ni gåfvo mig ju ingen ro. Ja,
jag vet ju att det skedde i kärlek. Gud välsigne er!
— Biljetten . . .
— Adjö, pappa! Kom frisk igen! Farväl käre, käre
pappa!
— Får jag lof.....biljetten?
— A, trösta mig, hvar har jag lagt den? Mamma,
flickor, hvilken olycka! . . . Gudskelof/wr är den, i vanten.
Bom, bom! Nu hade de det frusna waggonfönstret
emellan sig. Gubbens magra hand famlade hjelplöst på
rutan. Jag öppnade åter och fällde ned den ät honom.
— Tackar allra mjukast! Ja, adressen vet ni: »Prins
Fredriks hospital», och så »Köpenhamn» naturligtvis.
Det bUr ensligt derborta . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
