Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VIII. En ko på banan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KO PÄ banan. 180
IX.
En ko på banan.
Går maskinen klar och hindret vräkes ur vägen
och inte kan bli farligt för det efterföljande tåget, så
stannar man nu för tiden inte ute pä linien för det man
kör ihjel ett lif eller två utaf den sorten som går på
fyra ben. Om tjugofem år tror jag knappt de stanna
för en menniska.
Men på jernvägarnes första tid blef det en faslig
uppståndelse bara ett far krossades på banan. Man
stoppade och tog sig en funderare, och passagerarne skreko
och damer fingo nervattacker, och så gnodde man i väg,
fullt öfvertygad om — passagerarne förstås — att man
undsluppit en öfverhängande dödsfara och undrade om
man inte gjorde bäst ändå i att undvika det nya
sam-färdsmedlet sä mycket som möjligt.
Det var en solhet Julidag på blandadt tåg eller,
som det nu för tiden heter, »persontåg», och jag satt
vid fönstret till finkan och dåsade. Då — med ens
saktar tåget af, det känns en knuff, bromsarne gnissla
och så stå vi der . . .
Nu taga passagerarne sådant der temligen lugnt;
men på den tiden var den allra minsta lilla »oegentlighet»,
som det heter på bankspråket, nog för att sätta en god
del af dem i fasa och uppror. »Hjelp! Hjelp! Släpp
oss uti» skreko somliga. Andra försökte kasta sig ut
genom fönstren, och när jag öppnade dörren till en
andraklasskupé, satt der en fin och rar gammal dam,
som kraftigt slöt sin unga, blomstrande dotter i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
