Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - VIII. En ko på banan - IX. När tåget gått ut från stationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 när tåget gått ut frän stationen.
— Grimla lella! Grimla lella! snyftade hon och grät
ännu stridare då vi satte i gång.
En ska inte undra sä mycket öfver att inte de fattige
»ha känslor som bättre folk». När de ha råd till att ha
ett hjerta så ha de det nog, de också.
— Men det var fasligt hvad ni togo er god tid
midt ute på linien, herr Blomdahl?
— Jaha, som sagdt, man fjeskade inte så rysligt
då; en öfverkörd ko var dä för tiden en stor händelse
— »Grimla» var visst den fjerde i Sverige — och inte
var det heller sä många tåg dä att passa upp med vid
stationerna. Huru länge tror herrn för resten vi stodo der?
— A, en styf halftimme åtminstone.
— Elfva minuter. Precis elfva minuter. Se det
går alltid undan vid jernvägen, äfven vid ett blandadt
tåg, som — står stilla; jag expedierade också ett
bantåg fortare på den tiden än jag pratar nu pä gamledar.
X.
När tåget gått ut från stationen.
Pä ett par dar hade jag inte varit hos min vän
konduktören, och när jag sen kom klifvande sandgången
framåt hörde jag att han redan hade besked om hvad
som hindrat mig.
— Herrn har varit inne i sta’n och sett pä teater
midt i sommaren. Var det bra?
— Att af bryta kuren? ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
