Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4, 16 Febr. - Något om den amerikanske läkarens utbildning och verksamhet. Af Docenten Med. D:r Abraham Troell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Physicians and Surgeons (Columbia University) New-York,
Rush medical college (University of Chicago) samt ett par andra.
Med oväsentliga afvikelser vid de särskilda
läroanstalterna är studieplanen å de nämnda ställena så ordnad, att de
två första åren bli ägnade åt teoretiska, de två sista åt
praktiska discipliner. Ämnena äro själffallet ungefär desamma
som hos oss, men visa dock ej så få afvikelser och
reduktioner mot hvad som förekommer i vårt bruk.
Undervisningen i de särskilda ämnena är i det stora hela
i Amerika lagd efter ungefär samma plan som hos oss. Dock
ligger det där mycket mer än i Sverige i den enskilde
professorns skön att efter godtfinnande ordna den. På
demonstrationer lägges stor vikt, utan tvifvel mycket större än på
katedrala föreläsningar. De senare äro till antalet mindre
talrika än hos oss och ha i de praktiska disciplinerna en
mycket mer poliklinisk än klinisk karaktär. Kännetecknande
är den ömsesidighet mellan lärare och lärjungar, med hvilken
undervisningen bedrifves. Vid diskussionen af ett aktuellt
sjukdomsfall frågar den förra men också, och ganska mycket,
den senare – säkerligen ett för båda parter lyckligt system.
En svensk läkare kan gifvetvis ej undgå att förvånas
öfver hur den amerikanske studenten på så kort tid kan
tillägna sig så mycket vetande som han gör. Han verkar
nämligen i regel icke okunnig, då man t. ex. hör honom efter
knappt två-årigt sysslande med medicinska studier på en
klinik resonera om ett kirurgiskt fall. Tidsbesparingen sker
framför allt genom den redan antydda skolmässiga
läggningen af studierna. Delvis spela en del detaljer in, hvarpå
här ej kan ingås.
Experimentell medicin är mycket omhuldad i Amerika
vid den medicinska undervisningen såväl som i det
själfständiga vetenskapliga arbetet. Patologen, fysiologen,
farmakologen, invärtes medicinaren och kirurgen visa här samma
intresse. Ja, vid Hopkins hade det nu, i år för första gången,
t. o. m. anordnats en – valfri – kurs för studenter i
experimentell anatomi; vid mitt besök där sysslade man med
demonstration af muskeleffekten vid elektrisk nervretning på
kanin. Professorn i anatomi – Mall, hvilkens stora välvilja
mot mig jag tacksamt kommer ihåg – såg i tillkomsten af
en dylik kurs ett tecken på att vi måste återgå till en
förening af anatomi och fysiologi, en reaktion mot det öfver
hand tagande myckna separerandet och specialiserandet måste
komma, om den enskilde läkaren ej alldeles skall förlora de
allmänna vyerna. Ett annat bevis på samma tendens vid
Hopkins är förefintligheten där af en professur i »fysiologisk
anatomi»; Lewis, innehafvaren däraf, har gjort sig känd bl. a.
för sina vackra försök med odling af väfnader in. vitro.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
