Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4, 16 Febr. - Hur djurmjölk skadar flaskebarn. Af d:r Richard Hogner, M. D., Boston, Mass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa fosforföreningar, särskildt lecitin. »Krittren» behöfva
dem ej, och få dem icke heller i mjölken.
Redan vid födelsen äro barnets mjölktänder bildade och å
sina platser, ehuru ännu icke framkomna, och de andra –
kvarblifvande – tänderna äro ofullständigt (rudimentärt) anlagda,
innan mjölktänderna komma fram. De kvarblifvande
tändernas utveckling beror pä V:te (ansikts-) nervens verksamhet.
Äro dess små ändgrenar (som gå till tandanlagen) svaga eller
undernärda, blifva tänderna dåliga, mjuka, kalkartade, svaga
eller icke alls utvecklade. Nerv-utvecklingen går hand
i hand med hjärnans, och sålunda inses lätt vikten af att i
mjölken finnes »nervföda». Än mera! Nyaste undersökningar
tyckas visa, att de utgångslösa (duktlösa) körtlarna
(sköldkörteln m. fl.), hvilkas betydelse är så ofantligt stor för
kroppens utveckling och bibehållande, utvecklas dåligt, om barnet
undandrages moders (människo-) mjölken. Hvarför? Jo,
emedan den innehåller beståndsdelar, som saknas i djurmjölk.
Före 1850-talet talades aldrig om konstgjord dibarnsföda.
Sedan världens begynnelse hade mödrar varit naturliga och
kärleksfulla nog att amma – och det länge – om det
nämligen varit möjligt för bröstens skull; hvarom icke fick en annan
människa göra det. Under de senare 60 åren har uppstått en
sådan mängd recept på flaskmjölk – många hvarandra t. o. m.
nästan motstridiga – att det är tydligt, att de lärda ännu
famla i mörkret, då de söka få något som fullt ersätter
bröstmjölk ; ty helt enkelt, det finns icke något som gör det
annat än en samsläktad ammas. Kan en moder icke amma
tillföljd af sjukdom, något som allenast läkare kan afgöra, då
– men först då – om amma icke kan skaffas, måste man taga
till komjölk o. d. Nästan alltid blir då att, trots de
»vetenskapliga» beräkningarna uttryckta i % fett-, vatten- och
sockerhalt, jämka och jämka och låta resultatet afgöra, om man
funnit det rätta, nämligen det som minst fördärfvar; ty
fördärf är det väl, att barnets hjärna, nerver, tänder,
»duktlösa körtlar» m. m. icke utvecklas, såsom naturen det ämnat.
Med celler af lif, celler med andliga, kanske ock
kroppsliga egenskaper är modersmjölken fylld, och detta –
»insuges med modersmjölken» – är så uppenbart, att det blifvit
ett ordspråk. Är detta nu så, hvarför tänker man icke mera
allmänt därpå? Gjorde man det, skulle månget barn räddas
från flaska och dess dåliga följder. Komjölken o. d. är död
(och lyckligt det), då deri bjudes den lilla. Bröstmjölkens
fördelar och djurmjölkens missgärningar äro i korthet följande:
lecitin och vissa fosforföreningar behöfvas för att en hjärna
och ett nervsystem skall kunna tillbörligt utvecklas för en
människa, som har att tänka, eftertänka, göra invecklade
slutledningar, planera för nu och framtid, öfva själfkontroll, konst
och vetenskap o. s. v. De för den intelligenta hjärnan och
dess nervsystem nu nämnda särskilda ämnena finnas ej i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
