Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9, 1 Maj - Några erfarenheter om för tidigt födda barn och deras vård. Af D:r A. Lichtenstein. (Forts. fr. föreg. n:r.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfva ej couveuse utan reda sig med ett eller par
varmkrus i bädden. Äfven dylika kunna, om de äro för heta
eller ligga för nära barnet, medföra öfverhettning. Af allt
detta framgår tydligt vikten af att ej försumma
temperaturmätningen på för tidigt födda barn.
Hvad så beträffar frågan om uppfödningen, så är man
sedan gammalt ense om, att den naturliga näringen är den
enda lämpliga, och hvarje läkare, som sysslat med för tidigt
födda barns uppfödning, instämmer säkerligen i Czerny-Kellers
skarpt formulerade sats, att »det är hvarje läkares absoluta
plikt att med all energi söka bereda för tidigt födda barn
naturlig näring.» Om åsikterna angående den naturliga
näringens öfverlägsenhet äro samstämmiga, så äro de däremot
delade rörande tekniken för uppfödningen. Å ena sidan
framhåller Czerny-Keller, att man bör ge äfven dessa barn relativt
få måltider, 5—6 med långa mellanrum, ungefär på samma
sätt som med fullgångna barn, å andra sidan anse de flesta
författare, såväl franska som tyska, att man måste ge många
och små mål för att uppnå tillräcklig kvantitet näring.
Enligt den erfarenhet vi haft på Sachs’ska barnsjukhuset är
den senare åsikten tvifvelsutan den riktiga. Åtminstone
enligt vår erfarenhet är det i regel synnerligen svårt, ja,
omöjligt, att i fem a sex måltider tillföra ett afsevärt för tidigt
födt barn tillräcklig mängd näring. 8, 10 à 12 mål, i en
del fall ännu flera, äro vanligen nödvändiga. En del af
dessa barn får man lof att mata en gång i timmen eller en
gång hvarannan timme för att tillföra dem tillräckligt med
näring. Hvad uppfödningstekniken i öfrigt beträffar, så kunna
en del för tidigt födda barn, de största och kraftigaste af
dem, utan vidare fatta bröstet och taga till sig näringen.
Med dem är det intet bekymmer. Andra kunna visserligen
icke fatta bröstet men kunna suga ur flaska och så småningom
lära sig taga bröstet. Mycket svårare är det att komma till
rätta med de barn, som hvarken kunna suga ur bröstet eller
flaskan. Man måste då söka gifva barnet födan med sked.
Slutligen har man i en del fall, där man icke heller på denna
väg kommer fram, att tillgripa sondnäring. Beträffande
sondnäringen äro åsikterna delade. Enligt våra erfarenheter är
sondnäringen i det stora flertalet fall icke nödvändig. Vi
ha behöft använda den endast i enstaka fall och där
visserligen icke sett någon skada, men i det stora flertalet fall ha
vi kommit till rätta utan att behöfva tillgripa sondnäring.
Men då behöfs det, att man har sköterskor, som lägga ned
en verklig energi på denna uppgift. Det fordras ett stort
intresse och många gånger ett outtröttligt arbete från
sköterskans sida för att kunna tillföra ett betydligt för tidigt födt
barn, som ofta ligger fullkomligt apatiskt, som icke suger
och endast med svårighet kan fås att svälja, tillräckligt med
näring för att undvika den ständigt hotande svältdöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
