Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13, 1 Juli - Tobaksrök och barn och andra. Af Richard Hogner, M. D., Boston, Massachusetts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gift i röken, så följer ju, att tobaksrök är mycket giftig, d. ä.
farlig för hvilken som hälst, och då ännu farligare för de
mindre motståndskraftiga, de mera mottagliga: barn (farligare
ju yngre de äro), ungdom, i synnerhet kvinlig, sjuklingar
m. fl., ja, för alla, som vilja hålla sig friska och obesmittade
af tobak. Tyvärr kan — så länge läkare, präster, lärare m. fl.
röka — tobaksrökning icke utplånas från hälsosyndaregistret.
Men att röka inne, att öka på skadan med att draga in röken
och tvinga "oskyldiga, som af kärlek eller tvång hålla sig till
en, att vara i rökrummet och indraga tobaksgiftet m. m. (röken
själf, redan den, är skadlig genom kolpartiklarna som lägga
sig på lungorna), är oförlåtligt. Sålunda borde all rökning
bort åtminstone från sällskapsrum: köket — fattigmans och
andras käraste, trefligaste, sällskapligaste rum, där far, mor
och barnen mötas och få ett litet prat och se hvarandra en
stund, — sängkammaren, ja från alla rum! Bort därför med
rökaftnar o. d., som t. o. m. läkaresällskap hafva,
förnedrande sig själfva och sitt ädla, uppoffrande kall! Bort det att
målsmän och hälsomän lefva så, att de borde med en berömd
pastor i Småland — en fyllbult — säga: »lef som jag lär,
men icke som jag lefver!»
Tobak (tobaksrök) minskar kropps- och lifskrafter,
intelligens, bästa framgång, äregirighet (»ambition») m. m. Hvilken
motsägelse, att ena stunden råda till »öppna fönster», frisk
luft o, s. v. samt nästa stund sammanväfva, blossa ut
bolmande giftångor! Intet tvifvel, att andras rök icke allenast
förgiftar oskyldiga närvarande [1]
, utan ock grundlägger hos
dem begär efter tobak. Ständig eller ofta indragning af rök,
är ju detsamma som rökte man själf ständigt. Litet
»sällskapsgift » då och då, och snart är man slaf under vanan, tar
till tobak; i en eller annan form, och så blir pojken som far
sin, magistern eller någon annan stackare, en slaf under
giftet, en förkrympt, som icke blifvit, hvad han möjligen kunnat.
I finntrakterna, i Norrland och flerstädes där köket är
all-dagsrummet för alla, röka alla. Så äfven lapparna i
kåtan, alla röka. Varför? Jo, emedan från tidigaste år indrages
andras tobaksrök och begäret väckes. Då de äldre ej veta
bättre än föregå med dåligt exempel (rökning), så tages detta
som godt, som något tillbörligt »stort», och så blir rökning
— tobaksbruk — ett sällskapsmonopol, till fromma för
tobaksmonopolet, men till skada för folket.
—
Red
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
