Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kronisk nikotinism. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N :o 7
kan påvisa några symtom från hjärtat för övrigt eller icke. Kan
man påvisa några tecken till arterioskleros, vänsterförstoring,
vidgning av aorta eller blodtrycksstegring, är det kanske mera
sannolikt, att det är en verklig kranskärlsskleros. Kan man icke
påvisa några förändringar från hjärtat och föreligger det ett
höggradigt nikotinmissbruk, är det, särskilt om det rör sig om en
yngre individ, mera antagligt, att det är en angina nicotinica.
Prognosen är relativt god. Såsom fallet är beträffande de flesta
symtom av nikotinförgiftning, brukar angina pectoris nicotinica
försvinna vid minskning eller utsättande av nikotinet.
En av de sjukdomar, som tidigast ställdes i samband med
nikotinmissbruk, var den intermitterände haltningen, dysbasia
inter-mi^tens. Den beskrevs 1904 av Erb, men Charcot hade tidigare
skisserat sjukdomsbilden. Symtomen äro ju väl kända; patienten
får vid gång smärtor i benet, vilka tvinga honom att stanna.
Benet blir blekt och kallt, och pulsen i arteria dorsalis pedis kännes
icke. När patienten stått stilla en liten stund, släppa smärtorna
<efter, och han kan komma i gång igen; efter en stund tvingas han
ånyo att stanna. Denna intermitterände haltning, vilken i analogi
med angina pectoris uppfattas som en kärlkramp, sattes av Erb
\ samband med nikotinmissbruk. Av Erbs 38 fall voro 25 starka
rökare; i 14 av dessa 25 fanns ingen annan etiologi än nikotin.
Ett flertal författare, jag nämner exempelvis Frankl-Hockwart,
Kitfbs, Schlesinger, ha bekräftat, att det särskilt är bland rökare
som denna sjukdom förekommer. Dock uppträder den
naturligtvis icke uteslutande hos rökare. Jag har sett ett fall, där det
gällde en luetiker, som icke var rökare. Kulbs påpekar, att judar
synas vara särskilt disponerade för intermitterände haltning; de
mest typiska av de fall, jag sett, ha även varit judar.
tjyndtwerk har publicerat ett par fall, som synas mig vara av
intresse att referera i samband med frågan om dessa
angiospas-tiska tillstånd. Det ena var en 38-årig man, stark rökare, som
anfallsvis fick kärlkramp i armarna, ibland i den ena sidan, ibland
i d§n andra. Armarna blevo intensivt bleka och pulslösa, och
han hade våldsamma smärtor i dem. Anfallen gingo emellertid
tillbaka, när patienten slutade att röka. Det andra fallet gällde
en 3P-årig man, som rökte ungefär 100 cigarretter om lagen och
som hållit på med detta rätt länge. Han fick kärlkramp i det ena
benpt med hotande gangrsen. Anfallet gick tillbaka, men 2 veckor
senare uppträdde samma symtom i det andra benet, gangrsen in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
